Vad hände 2010?

Gott Nytt År!

Jag tycker inte jag fått så mycket stickat 2010. Men när jag klickade ihop de här FO-kollagen så märkte jag att det har jag ju visst.

Förresten, jag undrar hur folk gör så fina kollage? Vilket program använder ni? Finns det ok gratisprogram? Det här gjorde jag med photovisi, och jag är inte särskilt nöjd med det förutom att det ju fyller funktionen jag var ute efter.

Och här kommer för första gången ever, en årskrönika. Eller nån slags Oscarsgala om mig och mina stickningar, framröstad av mig själv:

Årets sjal: Haruni, måste det ju bli, eftersom jag stickat den tre gånger. Favoriten är slätstickningsmodellen, som jag tycker är klart snyggast. Men jag vill sticka snygge-Ishbel igen också- till mig själv. Har gett bort dem jag stickat hittills. Men den sjal jag gillar bäst är egentligen min Citron, med angorakanten. Grått och vitt blev en hit 2010 här hemma hos mig.

Årets tröja: Cabled tunic av Suvi Simola, från Vogue knittings vinternummer 09/10. Använder ofta och gillar skarpt! Tätt följd av min Molly Ringwald-tröja, som jag snart stickat en ny utgåva av. Den använder jag också mycket, och modellen är enkel att variera- och kul att sticka för en halvutbränd småbarnsmorsa.

Årets mössa: Måste bli Side cable hat av Mari Muinonen, från Vogue knitting höst-09. Älskar den, det är den mössa jag använder absolut mest av dem jag stickat. Längtar efter att göra matchande vantar.

(Förresten, har ni sett att Mari och Suvi ska göra en bok ihop? Och bloggar om det här? Woohooo!)

Årets stolthet: Mina Selbuvantar. Älskar dem, använder dem jämt.

Årets garn: Madelinetosh! En underbar ny garnupplevelse som nästan blivit en besatthet. Nu har jag 4 olika kvaliteter av färgen Tart. Och fler vill jag ha.

Årets nördigaste: När jag släpade med mina kollegor till Purl, första dagen i New York, för att köpa Shelter. Lycka.

Och så några minuspoäng för 2010.

Årets fiasko: Featherweight cardigan. Evighetsprojekt som blev ingenting. Och det med världens finaste garn. To be continued 2011.

Årets gnäll: Min onda nacke som höll i sig hela sommaren och aldrig gav med sig, förrän min osteopat knäckte till nacken mot min vilja. Då gick det onda bort. Och jag överlevde. Den här gången.

Årets UFO: Acorns. Jag drog ju till och med igång en KAL. Även den ska få sig en omgång 2011.

2011 ska bli ett år då jag fortsätter göra tröjor. Det blev inte 12 st 2010, men 8 tröjor i vuxenstorlek känns okej. Kanske blir det fler klara i år, jag är ju igång med en hel del... Ska i alla fall fortsätta vara med i Ravelry-Kalen.

Snubblande nära

Hurra! Jag har ett par selbuvantar!

Jag satt igår natt fram till halv två och harvade med vantarna framför hockeyfinalen och sammandraget, men sen kände jag att det fick vara nog. Nu har jag suttit framför tv:n igen- och vantarna är klara! Precis 3 timmar efter deadline. Men strunt i medaljen, jag har ju vantarna!

Det vita garnet tog slut när jag bara hade några få varv kvar på sista tummen. Trist. Det var ju dessutom "originalgarnet" som skulle räcka enligt mönstret. Tur att jag köpte en härva vitt shetlandsgarn häromdagen. Det är lite tunnare, men fick duga som tum-topp.

Mönster: Nr 7 Damevott ur häftet Selbustrikk från Rauma.

Garn: Rauma gammelserie, 50 g vardera av svart och vit. Det vita tog slut och jag kompletterade med några meter Shetlandsgarn från danska BC garn.

Stickor: 2 mm addi lace 120 cm med magic loop, stickade båda vantarna samtidigt (utom tummarna).

Det här var mitt "officiella" bidrag till ravelympics. Jag gick i mål med lite andra stickningar under tiden, hade jag hållit mig till de här hade jag hunnit, men det blev för pilligt i längden med de små stickorna och att hålla en färg i varje hand, så jag behövde lite pauser.

Tack till alla deltagare i Team Sweden! Det har varit ett nöje att följa allas engagemang och aktivitet i forumet på Ravelry. Härligt jobbat! (Och kul också att det gick så bra för Sverige i OS, det gjorde ju tv-stickandet så mycket mer inspirerande.)

Olidligt spännande...

...är det för mig att se om jag kommer att ro iland de här vantarna innan OS är slut. Jag tror svaret blir nej, men jag Vill få till dem! Det här fotot är taget igår, och jag har kommit en bit längre, men inte alls så långt som jag borde kommit. Det har kommit annat emellan, massa mössor och vantar och premiärer och sånt.

Jag har stickat ett par rejäla raggsockar till min make. Får se hur många veckor de håller för hans omilda användande. Så har jag virkat en alldeles för stor OS-mössa också, har repat upp och gjort om tre gånger men den blir bara lite mindre för varje gång. Nu har han använt den i alla fall, han ser väldigt söt ut i sin för stora mössa tycker jag, men den är inte hemma nu och kan inte fotograferas. Och jag kommer inte att fixa till den än på ett tag eftersom han inte kommer hem förrän om en vecka. Suck. Gräsänkans blues har jag redan nu efter en knapp timme.

Alla som virkar OS-mössan, följ Tummelisas goda råd här!

Snygg och smart

...är den här mössan, Helianthe, designad av begåvade fransyskan "Circé Belles boucles". Jag älskar hur resårstickningen mynnar ut i "bubblor" i mönstret. Garnet är Karisma superwash som jag fick av min hemlis (jag har avslöjat henne i ett tidigt skede, men håller er andra på sträckbänken lite till). Stickor 4 och 5. Tycker allt att mössan ger lite förvårs-feeling, även om jag idag åkt bil genom ett mycket vintervitt Sverige! Köp mönstret innan 20 februari, så går 2 dollar av priset till Läkare utan gränser och deras arbete på Haiti.

Ravelympics-vantarna har gått fint att sticka, men igår vaknade jag med en öm axel (man kanske inte bör sticka så mycket när man är förkyld), så de har fått vila ett tag. Hoppas att snart kunna fortsätta, för jag tycker det är hur kul som helst! Gubbarna som står i ring runt handloven gör mig alldeles lycklig!

Vi har sportlov, så vi har varit i Uppsala i några dagar och hälsat på min bror med familj. Kolla min svägerskas fina blogg här!

De är katoliker, och vi hade turen att pricka in visiten precis till fettisdagen, eller mardi gras, eller Carneval- kärt barn har många namn! Det var inte bara semlor som vi vräkte i oss.

Revbensspjäll, chèvremackor med honung och valnötter, chips, godis, vin... vi körde helt enkelt på med allt vi kunde komma på!

Jag passade på att mardi gras-frossa i Nepal hos Yll o Tyll. Köpte lite Raggi också, och en hemlispresent och en härva vitt shetlandsgarn att ha till vantar. Frosseri helt enkelt.

Idag däremot är det askonsdag och dags för fasta.

I bilen hem började jag på ett par Raggsockar till min man. Han har slitit stora hål i sina fina Koigu-sockar och ett annat par... grrr. Så nu blir det Raggi hädanefter.

Till sist en bild till alla Vilja-fans. Såhär ser hon ut för det mesta nuförtiden. Vagn och massor av packning, och rutig Dorothy i Wizard of Oz-klänning. Men kransen och fluff-kjolen är carneval-utstyrsel.

Startskottet har gått!

Jag är fortfarande förkyld... idag skulle vi åkt till Uppsala, men vi skjuter på det. Tråkigt. Tur att det finns OS-invigning att titta på. Såhär långt har jag kommit hittills på mina vantar. Det kan nog hända att jag melodifestivals-stickar lite på dem ikväll också.

Taggad för OS

Imorgon smäller det! Eller inatt. Men då kommer jag att sova. Jag är sjuk och synd om just nu, asförkyld. Tur att man har stickning som passion, det är det enda jag orkat göra nu i två dagar. Jag stickar på en kofta, som visat sig vara en riktig räserstickning. Kanske blir den klar jättesnart!

Men imorgon- då är det OS-dags. Och då ska jag börja på mitt drömprojekt, ett par Selbu-vantar. Av det genuina slaget. Mönstret är äkta norskt, garnet är äkta Rauma 2-tr Gammelserie strikkegarn (bara namnet på garnet inger respekt). Det enda som är lite o-genuint är att jag tänker använda den amerikanska (?) uppfinningen Magic Loop när jag stickar. Då stickar jag dem samtidigt. Har därför gjort om mina två nystan till fyra. Ganska lika stora tror jag de är. Jag längtar!

Sist men inte minst: Tack så jättemycket för alla härliga kommentarer om min gröna kofta!