Olidligt spännande...

...är det för mig att se om jag kommer att ro iland de här vantarna innan OS är slut. Jag tror svaret blir nej, men jag Vill få till dem! Det här fotot är taget igår, och jag har kommit en bit längre, men inte alls så långt som jag borde kommit. Det har kommit annat emellan, massa mössor och vantar och premiärer och sånt.

Jag har stickat ett par rejäla raggsockar till min make. Får se hur många veckor de håller för hans omilda användande. Så har jag virkat en alldeles för stor OS-mössa också, har repat upp och gjort om tre gånger men den blir bara lite mindre för varje gång. Nu har han använt den i alla fall, han ser väldigt söt ut i sin för stora mössa tycker jag, men den är inte hemma nu och kan inte fotograferas. Och jag kommer inte att fixa till den än på ett tag eftersom han inte kommer hem förrän om en vecka. Suck. Gräsänkans blues har jag redan nu efter en knapp timme.

Alla som virkar OS-mössan, följ Tummelisas goda råd här!

Schmetterling

Idag fick jag rolig post från Millbom design- och våren kändes genast lite närmare.

I love Nepal

Här sportas det Hat halfpipe för glatta livet! Eftersom mellantjejen fick en ny mössa måste ju även min äldsta få. Jag älskar det här mönstret, stickade ju en likadan nyss till mig själv. Och nu har jag äntligen stickat med Nepal. Jag Älskar det! Älskar tjockleken, de aningens dämpade färgerna (i alla fall den här ljusrosa och den röda, och grå och naturvit) och alpacka/ull-blandningen. Priset är ju inte någon nackdel heller. Jag kommer att sticka mer i det här garnet, helt klart. Har redan köpt mer- till en hel tröja faktiskt.

Ett och ett halvt nystan, färg 3112, gick åt till mössan. Stickor 4 och 5.

Klänning

Igår var vi insnöade och konvalescenta, och jag fick ett ryck och sydde en klänning till Vilja. Hon vägrade ta på sig den. Men alldeles nyss överlistade jag henne, så nu är den på! Kanske enda gången hon använder den, så det var ju värt att föreviga. Envisa unge. Jag ritade av, och förstorade, en köpeklänning hon fick när hon fyllde år.

Namnlappen är av reflexremsa.

Ripley

Jag gjorde en paus i vant- och sockstickandet och hoppade på ännu en Ravelympics-gren, Hat halfpipe (mössa) kombinerat med Stashdance (sticka från garnlagret).

Mönster: Ripley av Ysolda Teague. Alltid när jag stickar hennes mönster blir jag så glad för att det är så välskrivet och snygg layout! Så även nu. Jag stickade minsta storleken utan att läsa så noga vilken huvudomkrets som xs innebar, så den blev väl tight. Men Tove gillar det, eftersom hennes andra mössor är så stora och hon vill att den sitter ordentligt. Vad gäller Ripley-modellen tycker jag den är suverän, med inbyggt häng och allt.

Garn: Classic Al från Elsebeth Lavold, färg 018 "forest". Det fanns ju garn hemma med 50% alpacka och 50% ull! Jag har trott att det är 100% alpacka, men nu när jag väl drog fram garnet såg jag att det var hälften av varje. Det här garnet är helt ljuvligt att sticka med, och skönt att ha på sig enligt Tove.

Stickor: 6.

Snygg och smart

...är den här mössan, Helianthe, designad av begåvade fransyskan "Circé Belles boucles". Jag älskar hur resårstickningen mynnar ut i "bubblor" i mönstret. Garnet är Karisma superwash som jag fick av min hemlis (jag har avslöjat henne i ett tidigt skede, men håller er andra på sträckbänken lite till). Stickor 4 och 5. Tycker allt att mössan ger lite förvårs-feeling, även om jag idag åkt bil genom ett mycket vintervitt Sverige! Köp mönstret innan 20 februari, så går 2 dollar av priset till Läkare utan gränser och deras arbete på Haiti.

Ravelympics-vantarna har gått fint att sticka, men igår vaknade jag med en öm axel (man kanske inte bör sticka så mycket när man är förkyld), så de har fått vila ett tag. Hoppas att snart kunna fortsätta, för jag tycker det är hur kul som helst! Gubbarna som står i ring runt handloven gör mig alldeles lycklig!

Vi har sportlov, så vi har varit i Uppsala i några dagar och hälsat på min bror med familj. Kolla min svägerskas fina blogg här!

De är katoliker, och vi hade turen att pricka in visiten precis till fettisdagen, eller mardi gras, eller Carneval- kärt barn har många namn! Det var inte bara semlor som vi vräkte i oss.

Revbensspjäll, chèvremackor med honung och valnötter, chips, godis, vin... vi körde helt enkelt på med allt vi kunde komma på!

Jag passade på att mardi gras-frossa i Nepal hos Yll o Tyll. Köpte lite Raggi också, och en hemlispresent och en härva vitt shetlandsgarn att ha till vantar. Frosseri helt enkelt.

Idag däremot är det askonsdag och dags för fasta.

I bilen hem började jag på ett par Raggsockar till min man. Han har slitit stora hål i sina fina Koigu-sockar och ett annat par... grrr. Så nu blir det Raggi hädanefter.

Till sist en bild till alla Vilja-fans. Såhär ser hon ut för det mesta nuförtiden. Vagn och massor av packning, och rutig Dorothy i Wizard of Oz-klänning. Men kransen och fluff-kjolen är carneval-utstyrsel.

It could happen to anyone

Kamilla har gjort en helt fantastisk väska som auktioneras ut här. Var med och bjud! Pengarna går oavkortat till Cancerfonden.

Räserkoftan

Ok, hade jag varit frisk hade jag inte haft såhär mycket sticktid. Men ändå- jag lade upp maskorna till koftan i onsdags kväll, sent. Sen stickade jag torsdag och fredag, och nu ligger den här och plantorkar. Den här tröjan går fort att sticka.

Mönstret heter The world series sweater, finns att köpa via Weaverknits-bloggen. Jag hittade det på Ravelry när jag sökte efter mönster som skulle passa mina nya estniska garner. Jag har blandat ett Evilla, som min man köpte till mig i Tallinn, och ett Aade Long, som jag vann i Stickameras Luciatävling (Den här färgställningen, som jag vann, är helt otroligt vacker när man nystat upp den och stickar med den. Alla som gillar hallon och choklad kommer att älska den!). Det är två liknande kvaliteter som båda byter färg i ganska långa sjok. Färgställningarna var så pass lika att jag kände att de borde kombineras på något sätt, och den här koftan kändes som den perfekta lösningen. Det är en enkel top-down-raglan-modell. Det speciella är väl hur man byter garner utmed stickningens gång, och använder större och större stickor.

Stickor 8, 9 och 10 och dubbelt garn ger en ganska gles effekt. Jag hade mina tvivel om hur kul resultatet skulle bli när jag stickade, men tänkte också att det nog skulle bli fluffigare efter tvätt, eftersom garnet (särskilt Evilla) var väldigt kladdigt. Och det blev det.

Vad som inte alls var snyggt tyckte jag, var att alla kanterna lämnades råa enligt mönstret. Det blev väldigt fladdrigt. Jag virkade en kant med fasta maskor utmed nederkanten, med en tråd. Det hjälpte inte mycket. Då gjorde jag en kant med halvstolpar och dubbelt garn, som gav den tyngd jag var ute efter.

När jag sytt ihop ärmarna plockade jag upp maskor runt om med strumpstickor 4,5 och dubbelt garn. Stickade 1x1-ribb i 6 varv och maskade av. Då håller ärmarna ihop bättre och ser finare ut.

Avslutade med en underbar knapp från bästa Bolla, som lyfte hela koftan tycker jag.

Köper du det här mönstret innan sista februari 2010, går hälften av priset du betalar till Läkare utan gränser och deras arbete på Haiti.

Intswemodo nr 2, check!

Startskottet har gått!

Jag är fortfarande förkyld... idag skulle vi åkt till Uppsala, men vi skjuter på det. Tråkigt. Tur att det finns OS-invigning att titta på. Såhär långt har jag kommit hittills på mina vantar. Det kan nog hända att jag melodifestivals-stickar lite på dem ikväll också.

Taggad för OS

Imorgon smäller det! Eller inatt. Men då kommer jag att sova. Jag är sjuk och synd om just nu, asförkyld. Tur att man har stickning som passion, det är det enda jag orkat göra nu i två dagar. Jag stickar på en kofta, som visat sig vara en riktig räserstickning. Kanske blir den klar jättesnart!

Men imorgon- då är det OS-dags. Och då ska jag börja på mitt drömprojekt, ett par Selbu-vantar. Av det genuina slaget. Mönstret är äkta norskt, garnet är äkta Rauma 2-tr Gammelserie strikkegarn (bara namnet på garnet inger respekt). Det enda som är lite o-genuint är att jag tänker använda den amerikanska (?) uppfinningen Magic Loop när jag stickar. Då stickar jag dem samtidigt. Har därför gjort om mina två nystan till fyra. Ganska lika stora tror jag de är. Jag längtar!

Sist men inte minst: Tack så jättemycket för alla härliga kommentarer om min gröna kofta!

Green grass-koftan

Vad hände nu då, igår klagade jag över evighetsprojekt, idag FO-bloggar jag? Så kan det gå! (Jag ska inte lägga ut någon bild på hur Vilja gått loss i vardagsrummet medan hennes mor stickade.) Hela tiden trodde jag den skulle bli alldeles för liten över höfterna, men den sitter ju faktiskt helt okej.

Intswemodo nr 1. Sju härvor 100purewool 3-ply worsted i färgen Green grass gick åt. För att det skulle räcka fick jag korta både nederdelen och kragen ganska mycket, men med facit i hand kan man säga att det var ju tur, för den är alldeles lagom såhär.

Is i magen hade jag när jag stickade sista knapp-bandet, och

den här garnslatten är allt jag har kvar för att laga ev. hål i framtiden...

Knappar i skinn från Bolla.

Stickor 4,5 (ebenholz, Holz&Stein, njutning). Mönstret är "Texturized tweed coat" från boken Glam knits av Stefanie Japel. Bilderna i den boken är så dåliga tycker jag, det tycker även författarinnan som visat upp en hel del alternativ på sin blogg (under dec 2009). Modellerna är i alla fall supersnygga och dessutom rätt så lättstickade med "top-down-raglan-teknik".

Det är jättesvårt att fotografera grönt. Den här bilden på koftan ute på balkongen på en galge visar färgen bäst.

Ang. mönsteridén jag skrev om igår så kan jag inte lägga ut bilder på en elev här på bloggen, det skulle kännas väldigt fel. Men så småningom lägger jag gärna ut mina amatörmässiga skisser om ni vill.

Evighetsprojekt

Att säga att jag börjar bli less är en lögn, för jag har varit less riktigt länge nu på den här stickningen. Dessutom har garnet tagit slut. Ser ni vad jag gör för att sticka kragen? Jag tar garn från nederkanten. Tills kragen är klar. Sen kommer jag att repa upp nederdelen en bra bit för att börja om där jag har haft oturen att få en härva i betydligt ljusare färgbad. I vanliga fall hade jag struntat i det, men eftersom det ljusare partiet går i linje med att man lägger ut för höftpartiet så blir resultatet en väl inramad rumpa med förstoringseffekt. Ingen höjdare, tycker jag som just insåg varför jag undvikit mina snyggaste jeans från förra året. VV here I come, again.

Januari blev extra långt i år.

Men: det finns roliga saker att berätta också! Snart är det OS. Vi är nu 125 (!) medlemmar i Team Sweden på Ravelry! Häng på du med!

Och igår hade jag en elev som hade en så snygg tröja att jag hade svårt att koncentrera mig på undervisningen. Till slut fick jag avbryta lektionen och fotografera tröjan ur lite olika vinklar. Jag har, i mitt tycke, världens bästa tröj-idé nu. Den innefattar Wollmeise, Swallowtail och gaffelvirkning. Say no more :)

Lördagsgodis

Örhängen från Oops- jag älskar dem, köpte alla färger. Tack Karin för att du skickade dem!

Idag har jag varit på stan och fikat med tre tjejer som jag vill åka flygplan med, och sen gick jag bla till Deisy design för att spana in det nya garnet Nepal i 35% alpacka och 65% ull (tack för tips, Sophie och Anna). Jag var inte först, det var nästan slut! Helt galet. Men tre grå nystan fick jag i alla fall med mig, och nu ska jag sticka en Miller's hat av det. Garnutvärdering kommer :)

Snygga garner-

-som är mina! Hurra! Edit: nu med info

Wollmeise 100% merino superwash, fg We're different Türkis. Köpt en lördagseftermiddag när jag hade turen att ramla på en uppdatering.

Madelinetosh sock, fg tart. Köpt via Ravelry av en amerikansk tjej som ville sälja sitt garn.

Madelinetosh dk (fd worsted), fg smokestack. Köpt på etsy.com/shop/madelinetosh.

Award

Jag har fått ett award av Solfjäder/EvFa- tack! Jag blir Glad, kul att du gillar min blogg! Samtidigt känner jag mig lite kluven till de här awarden som går runt på bloggarna just nu. Det är trevligt med uppskattning. Men det är tråkigt när man ser awarden runt runt på bloggar, men aldrig får någon själv. Lite som att bli sist vald på gympan i skolan.

Jag har faktiskt bloggat i över fem år nu! Hur nu det gick till. (Inte bara på blogger.) Hade inte tänkt skriva om det, men det här med awarden har fått mig att tänka på varför jag gör detta och vad jag egentligen är ute efter. Att stickblogga handlar inte, för mig, om att visa upp hur duktig jag är. Jag är ju inte särskilt duktig på stickning, det är min hobby och kommer så att förbli forever and ever (om inget annat tar över). Det är framför allt en möjlighet att knyta kontakter med folk som är lika stick-nördiga som jag- och som jag aldrig hade träffat utan bloggen. En del av dem jag träffat via bloggen har blivit nära vänner- helt fantastiskt!

Så: jag är jätteglad för awardet, men vill inte välja ut några egna "pristagare". Jag vill i så fall ge ett bauta-award till alla stickbloggare som håller på och fotograferar och anstränger sig och ger ett nytt liv åt detta ganska gamla hantverk. Kreativt! Inspirerande! Hurra!

Här kommer sju saker ni kanske inte visste om mig:

1) Jag är ex-östgöte (precis som du EvFa :))

2) Jag är storasyster.

3) Jag var riktigt usel på syslöjd i skolan och blängde surt på de duktiga flickorna.

4) Jag älskar muminböckerna av Tove Jansson.

5) Jag har en ganska rejäl 40-årskris.

6) Jag vill åka till Skottland i sommar.

7) Jag har inte stickat färdigt min januaritröja i IntSweMoDo...

...men nu ska jag jobba vidare på den!