Wilma

Den här lilla västen har varit klar i en vecka, men först nu fick jag till en fotosession med mig själv, kamerastativet och självutlösaren. Det är härligt att ha en kamera som kan fotografera i kass ljus, även om jag fortfarande inte känner mig helt kompis med den. (Det är en Canon SX40 som vi köpte till oss själva i julklapp.)

Stickningen var en njutning från början till slut, fina flätor och härligt garn- Heaven's hand. Stickor 4,5 på kanterna och 5,5 i övrigt. Mönstret heter Wilma och är från Mere Feminin Strik, som jag skrev om här.

Angående mina nyårslöften så knagglar jag mig framåt med Gotiska Fönstret, några varv i veckan. Det går verkligen inte fort. Jag är en tv- och buss-stickare, jobbar 90%, har tre barn och är borta på rep och möten 1-2 kvällar i veckan. Så att sitta ner med bara en ljudbok, en kopp te och min flerfärgsstickning händer otroligt sällan. Jag tror det är en rimlig kalkyl att tänka att den blir klar till nästa jul.

Göteborgsvarvet däremot- när jag skulle börja lägga upp strategin häromveckan insåg jag att jag ju inte kan springa det. Har konsert den dagen. Så nu behöver jag en ny morot för att träna. Hoppas jag hittar den snart, jag behöver mål för att komma igång.

Silk garden sjal

Som jag tidigare bloggat så blev jag på Grötö kär i en sjal som Lindas mamma Kicki gjort, i Noro Kureyon sock. Jag har inget Kureyon sock hemma, men väl lite Silk garden sock. Så jag tänkte att det är väl sak samma. Kollade på Ravelry, och det var nästan samma löpmeter. Eh- inte, ser jag nu. 300 m på Silk garden och 422 m på Kureyon. Det märks, för den här sjalen har jag använt hela nystanet till och den är inte direkt stor. Snarare minimal.

Själva mönstret, en slätstickad variant "Shoulder Shawl in Syrian Pattern" från boken Victorian lace today, blev dock precis så fin i det här garnet som jag hade tänkt mig. Virkad kant runt om med fasta maskor i en tråd drops Alpaca och en tråd finaste Grötö-mjölk. Jag har ett nystan Silk garden sock kvar i en annan färgställning. Kanske ska jag köpa mig ett till och göra en större variant. Ja, så får det bli så småningom.

Idag la jag upp till en Shetland triangle i Växbo-linet jag fått av Veronica. Veronica, om du läser detta: Det här garnet gör mig så lycklig! Färgen är så otroligt vacker och lystern i garnet gör mig alldeles svag! Tack!

Till sist: idag är jag stolt mor, mina två äldsta barn har sprungit Lilla Göteborgsvarvet. Nästa år ska jag springa det stora. Så, nu är det skrivet, nu är det bestämt.