Först tänkte jag kalla den här posten för "Gnäll del 3", men nu är det faktiskt inte så gnälligt längre här hemma. Bara lite sorgset- jag har haft ont i nacken i en vecka, och alltså inte stickat på en hel vecka. Rekord, tror jag, sedan jag började sticka vintern 2004. Det är höstförkylningens fel. Men jag släpade mig iväg till yogan i onsdags, och det gjorde susen! Jag är inte smärtfri, men det är mycket bättre! Kanske jag kan få sticka några dagar på höstlovet i alla fall ... Idag har jag nystat upp de nya härvorna från Hedängens garn: 
Fina, eller hur? Jag är mycket nöjd med att jag klagade. De nya härvorna hade mycket bättre och jämnare garn, det ena var dock mycket trassligt och det tog över en timme att nysta upp den härvan. Men det gör inget.Och idag är det Storm. Som tur är drabbade den inte min mans flyg hem från Luleå idag, utan han har landat och är på väg hem! Hurra!
Häromdagen sprang jag på Anna på stan, och hon visade mig den nya SilkeAlpacan hon köpt. Garnstudios nya kvalitet, ni vet. Och jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen, utan stegade iväg till Deisy Design och inhandlade fyra nystan. Nu har jag testat det! Och det är fina grejer! Jag tror att det ska få bli en fuskolle, typ den här. Jag fick ändra stickor och maskantal bara, men tanken är att det ska bli något skönt att ha närmast halsen när det börjar bli lite kallare ute.
För ett tag sen gick jag med i ännu en knitalong, som jag ser mer som ett långtidsprojekt egentligen än en knitalong. Men det är kul att vara med och läsa alla inlägg kring Elizabeth Zimmermann. Jag har länge varit intresserad av henne och hennes enkla sätt att lära ut hur man räknar ut sin egen stickning och tar kommandot över sina projekt. Jag är ju en sån inbiten mönsterslav att jag känner att det är dags att bryta ny mark! Så: här är mitt första bidrag till Zimmermania-knitalongen. Det är en provlapp till en tröja som jag ska sticka till Jonna. Garn: Lornas laces "Fisherman" i färgen "Bittersweet". Vad jag fick ut av provlappen, förutom stickfastheten och en söt mössa, var att jag ser att garnet har en tendens att "fastna" i färgfält. Så jag får nog alternera mellan två nystan för att få hela tröjan så fint spräcklig som mössan blev på toppen när jag gjorde intagningarna.
Efter Jonnas tröja planerar jag att göra en Fair Isle-ok-tröja efter Zimmermanns principer. Jag har letat så länge efter det perfekta mönstret att jag inser att det bästa nog är att göra ett själv. Nu har jag (snart) verktygen.
Meg Swansen, Elizabeth Zimmermans dotter som tagit över fanan, är med och skriver inlägg på KAL-bloggen! Bara en sån sak!
Jag ringde nyss Hedängen och klagade. Och hon ska skicka två nya rödbruna härvor. Bra va!? Jag är nu nöjd, och återkommer i ärendet.
Jag har tidigare berättat om västen som jag påbörjat i dubbel alpaca. Såhär ser den ut just nu, bakstycket är klart och jag har börjat på kanten som ska gå runt om. Jag stickar den med drops rundstickor, och jag måste gnälla lite... glatta stickor och slipprigt garn, det är riktigt riktigt halkigt! Och nu har jag fått ont i axeln, jag spänner mig när jag stickar med det här garnet och de här stickorna. Trist, eftersom jag längtar efter västen. Jag har haft samma problem med de här hala stickorna innan, men glömmer. Nu vill jag inte byta stickor eftersom jag är rädd att det kommer att påverka stickfastheten, jag får väl vänta ut värken.
Idag har jag varit hemma med sjukt barn, så det hade ju varit perfekt att sticka. Men jag fick hålla tillgodo med nystmaskinen istället. Glad i hågen (nåja) drog jag fram några härvor som jag tänkt sticka med inom kort. Bland annat mitt entrådiga sjalgarn från Hedängen, som jag tänkt sticka en Släppöver med. Jag köpte garnet på Kronhusbodarnas julmarknad förra året, två härvor rödbrunt och en härva vårgrönt till en sjal. I alla fall, fram med garnvindan och nystmaskinen. Jösses. Härvorna var fruktansvärt trassliga. Det är väl bara att ha tålamod, tänkte jag. Men vad jag inte räknat med var att garnet var av riktigt, riktigt dålig kvalitet. Tunnt tunnt i början, sedan lite tjockare, men med tunna partier. Syns på bilden. Det gick av hela tiden nästan,
14 små nystan blev det av första härvan. Grr, vad arg jag var. Dottern blev bekymrad och frågade flera gånger om jag var arg på henne. Men det var jag ju inte, jag var arg på detta värdelösa garn som jag betalat för att få ta hem. Tog fram den andra härvan, den visade sig i alla fall ha bättre kvalitet, gick "bara" av en gång. Och det gröna också. Vad som i alla fall gjorde mig glatt överraskad var det som syns på bilden här bredvid- garnet har breda sjok av olika nyanser, det kommer att bli snyggt! Även om det jag stickar antagligen kommer att vara mycket skört. Grrr... gnäll.De andra garnerna på bilden är Opal sockgarn, fg Hagebutte och Lornas laces Fisherman, fg Bittersweet. Inget att gnälla över där i alla fall!
Såhär blev den! Sjalen är alltså stickad av tottspunnet garn som jag fick av Ingrid i augusti. Det röda infällda har hon också spunnit, så då får ju sjalen såklart heta Ingrid. Inspirerad av "Trasan" i boken Stickverk och av glesstickade sjalar som jag sett på Strikk. Stickor 12, rätstickning och ibland omslag för att få större maskor.Garnet är rejält fett av lanolin, och nu hoppas jag på svar: Hur ska jag få bort den mesta lukten och fettet? Jag tycker det är härligt, men jag tror inte att mina icke-stickande medmänniskor håller med... Kan jag tvätta den i vanligt schampo? Hoppas sedan kunna sträcka ut den lite så att den blir aningen bredare också.
Mina fingrar luktar får. Och de är alldeles mjuka och goa. Jag har stickat med Ingrids tottspunna ikväll... Lanolin är bara förnamnet :-) Jag är lycklig- igen. Bild kommer nog imorgon, tror jag!
Snart kommer nya Vogue knitting! Kolla här. Den och den tröjan vill jag sticka- nu! Aj, startitisen rycker i fingrarna...
Märks det att jag är inne i en avslutarfas? Jag tror att jag håller på att bli frisk från Startitisen! Fast orsaken till att jag satt igång att avsluta är ju egentligen för att det kliar i fingrarna att få sticka en roströd Släppöver... och att göra min deep-v, och sätta igång med Zimmerman-knitalongen jag gått med i. Så jag vet inte hur frisk jag är, egentligen...I alla fall: Här är mina piggelingröna pulsvärmare! Rolig stickning- mönstret kommer från Barbros häfte, som jag fick på stickstämman på Hammarö. Jag gjorde en extra mönsterrapport för att få dem lite längre, eftersom jag har rätt smala och långa handleder så är det skönt. Jag älskar verkligen det här garnet! Det är Jamieson's Ultra, 50% lammull och 50% shetlandsull, och vackert melerat i färgen. Färgen heter "Lime cordial". Jag köpte två nystan till av Barbro för att jag var så velig och inte visste vilken färg jag ville ha, och det är jag glad för nu! För jag vill sticka fler såna här.
Äntligen satte jag mig ner och gjorde klart pulsvärmarna som hör ihop med sjalen jag visat förut. Såhär ser det ut ihop. Pulsvärmarna är stickade med två trådar kidopale, stickor 6. Och kanten är i colinettes giotto. Alltihop är redan ivägskickat till Uppsala- hej då älsklingsfärgerna!
Det är en knapp vecka kvar till bröllopet, men eftersom jag knappast tror att mottagarna läser eller ens känner till den här bloggen, så vill jag visa mina senaste färdiga objekt, eftersom jag är så glad och stolt över dem! Kjaerlighetsvott, mönster finns här. Inspirerande stickning, och jag kunde inte låta bli att skapa lite och skriva datum och bokstäver på vantarna- känns personligt, tyckte jag. Garnet är Hifa 3, som jag köpt hos Britt. Två 100-g härvor räckte ganska precis. Tack till Britt också som lät mig beställa en extra röd härva när jag var rädd att garnet skulle ta slut, och sedan lät köpet gå tillbaka när garnet räckte.
Häromdagen sprang jag på Anna på stan, och hon visade mig den nya SilkeAlpacan hon köpt. Garnstudios nya kvalitet, ni vet. Och jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen, utan stegade iväg till Deisy Design och inhandlade fyra nystan. Nu har jag testat det! Och det är fina grejer! Jag tror att det ska få bli en fuskolle, typ den här. Jag fick ändra stickor och maskantal bara, men tanken är att det ska bli något skönt att ha närmast halsen när det börjar bli lite kallare ute.
För ett tag sen gick jag med i ännu en knitalong, som jag ser mer som ett långtidsprojekt egentligen än en knitalong. Men det är kul att vara med och läsa alla inlägg kring Elizabeth Zimmermann. Jag har länge varit intresserad av henne och hennes enkla sätt att lära ut hur man räknar ut sin egen stickning och tar kommandot över sina projekt. Jag är ju en sån inbiten mönsterslav att jag känner att det är dags att bryta ny mark! Så: här är mitt första bidrag till Zimmermania-knitalongen. Det är en provlapp till en tröja som jag ska sticka till Jonna. Garn: Lornas laces "Fisherman" i färgen "Bittersweet". Vad jag fick ut av provlappen, förutom stickfastheten och en söt mössa, var att jag ser att garnet har en tendens att "fastna" i färgfält. Så jag får nog alternera mellan två nystan för att få hela tröjan så fint spräcklig som mössan blev på toppen när jag gjorde intagningarna.
Jag har tidigare berättat om västen som jag påbörjat i dubbel alpaca. Såhär ser den ut just nu, bakstycket är klart och jag har börjat på kanten som ska gå runt om. Jag stickar den med drops rundstickor, och jag måste gnälla lite... glatta stickor och slipprigt garn, det är riktigt riktigt halkigt! Och nu har jag fått ont i axeln, jag spänner mig när jag stickar med det här garnet och de här stickorna. Trist, eftersom jag längtar efter västen. Jag har haft samma problem med de här hala stickorna innan, men glömmer. Nu vill jag inte byta stickor eftersom jag är rädd att det kommer att påverka stickfastheten, jag får väl vänta ut värken.
Idag har jag varit hemma med sjukt barn, så det hade ju varit perfekt att sticka. Men jag fick hålla tillgodo med nystmaskinen istället. Glad i hågen (nåja) drog jag fram några härvor som jag tänkt sticka med inom kort. Bland annat mitt entrådiga sjalgarn från Hedängen, som jag tänkt sticka en Släppöver med. Jag köpte garnet på Kronhusbodarnas julmarknad förra året, två härvor rödbrunt och en härva vårgrönt till en sjal. I alla fall, fram med garnvindan och nystmaskinen. Jösses. Härvorna var fruktansvärt trassliga. Det är väl bara att ha tålamod, tänkte jag. Men vad jag inte räknat med var att garnet var av riktigt, riktigt dålig kvalitet. Tunnt tunnt i början, sedan lite tjockare, men med tunna partier. Syns på bilden. Det gick av hela tiden nästan,
14 små nystan blev det av första härvan. Grr, vad arg jag var. Dottern blev bekymrad och frågade flera gånger om jag var arg på henne. Men det var jag ju inte, jag var arg på detta värdelösa garn som jag betalat för att få ta hem. Tog fram den andra härvan, den visade sig i alla fall ha bättre kvalitet, gick "bara" av en gång. Och det gröna också. Vad som i alla fall gjorde mig glatt överraskad var det som syns på bilden här bredvid- garnet har breda sjok av olika nyanser, det kommer att bli snyggt! Även om det jag stickar antagligen kommer att vara mycket skört. Grrr... gnäll.
Såhär blev den! Sjalen är alltså stickad av tottspunnet garn som jag fick av Ingrid i augusti. Det röda infällda har hon också spunnit, så då får ju sjalen såklart heta Ingrid. Inspirerad av "Trasan" i boken Stickverk och av glesstickade sjalar som jag sett på Strikk. Stickor 12, rätstickning och ibland omslag för att få större maskor.
Märks det att jag är inne i en avslutarfas? Jag tror att jag håller på att bli frisk från Startitisen! Fast orsaken till att jag satt igång att avsluta är ju egentligen för att det kliar i fingrarna att få sticka en roströd Släppöver... och att göra min deep-v, och sätta igång med Zimmerman-knitalongen jag gått med i. Så jag vet inte hur frisk jag är, egentligen...
Det är en knapp vecka kvar till bröllopet, men eftersom jag knappast tror att mottagarna läser eller ens känner till den här bloggen, så vill jag visa mina senaste färdiga objekt, eftersom jag är så glad och stolt över dem! Kjaerlighetsvott, mönster finns här. Inspirerande stickning, och jag kunde inte låta bli att skapa lite och skriva datum och bokstäver på vantarna- känns personligt, tyckte jag. Garnet är Hifa 3, som jag köpt hos Britt. Två 100-g härvor räckte ganska precis. Tack till Britt också som lät mig beställa en extra röd härva när jag var rädd att garnet skulle ta slut, och sedan lät köpet gå tillbaka när garnet räckte.
