Baletthänder

Ser ni! Jag dansar Bolsjoj!

Så fort det börjar brännas vaknar tävlingsmänniskan i mig. Fram med mohairen.

Go Pro!

Idag vilar jag, för jag har skadat knät. Fram med balettskorna!

Att man kan trä in livlinor lite då och då mellan spetsrapporterna har man ju hört förr. Jag har aldrig gjort det, eftersom jag tycker det är tråkigt att sluta sticka och sitta där med nål och tråd och greja. Det har jag fått ångra ibland, det är svårt att hitta tillbaka mitt i mönstret när man repat upp spets.

Men när Petra och jag satt i bilen på väg till Syfestivalen, pratade vi som vanligt om olika garn och stickor och sånt trevligt. Då tipsade hon mig om hur man kan trä in en tråd i knit-pro-stickans hål och låta den löpa med ett varv. Och vips har man trätt igenom en livlina. Så smart! Idag har jag testat det, tog en bit Växbo lin som jag delade till en ensam tråd. Trädde igenom knitpro-hålet och stickade ett varv. Voilà, livlina klar!

Såhär gör man:

Tag fram din stickning, där du just avslutat en rapport och känner dig nöjd och tillfreds och inte vill riskera att den blir förstörd.

Trä igenom en tråd i avvikande färg i knitpro-stickans hål (Stickan du kommer att sticka med i nästa varv.)

Sticka ett varv. Nu är livlinan dragen.

Fortsätt på samma sätt när du stickat nästa rapport.

Hurra! Jag piruettar vidare in i lördagskvällen.

Förresten: Om jag var discodansare skulle jag kolla in den här Ravelrytjejen. Det kan nog inte bli mer disco än Led cowl, eller hennes fantastiska neon-alster.

Och om jag var poppin' and lockin' skulle jag kolla in den här sjalen.

Och om jag var broadwaydansare skulle jag nog mest gå ner i spagat av lycka för att det finns så otroligt mycket snyggt att sticka, till exempel den här.

Och ett förresten till: Nästa helg ska jag på Stickevent! Hurra igen! Och pirr... jag känner Ingen som ska dit. Tror jag. Eller?

Vinst och Wips

Jag har inte visat vad jag vann för ett tag sen: vackra kort av min idol Jorid Linvik, som hade utlottning på sin blogg. Förutom att måla så gör hon också finfina vant- och sockmönster. Jag älskar korten, särskilt det blå och det röda trädet. Tack!

Annars dansar jag balett så svetten lackar. Mest med Ishbel, som jag tycker är ganska rolig. Garnet är dock superdåligt. Mer om det en annan gång.

I söndags började jag på min utmanings-stickning. Rowan kidsilk haze... mytomspunnet och lockande. Men också avskräckande. Så har jag tänkt mig det. Och nu har jag testat. Det var inte så svårt som jag hade trott. Som vanligt när det gäller stickning, tycker jag- man tror det är så svårt med det ena och det andra, men sen gör man det och då är det mest aviga och räta som vanligt. Jag får dock erkänna att jag lyssnade mig igenom en hel Superman-film på tv när jag stickade rapport A på spetsmönstret, det gäller att hänga med med sånt halkigt och tunt garn. Sen starten har jag inte kommit mycket längre, men det känns överkomligt- och roligt! (Nu ligger stickningen här hemma och ser ut som en dammråtta. Hoppas det känns finare sen.)

Idag kom ledtråd 3 på mysteriesockan. Hälen. Jag blev just klar med båda skaften. Lika bra att köra på.

Ett litet svanhoppsan

Tänk så det kan gå när man sitter och slösurfar framför tv:n en lördagskväll. Ett litet balettprojekt till dyker upp, och plötsligt sitter man där och har klickat hem mönstret. Garnet har jag redan. Häpp.

Annars har jag tillbringat dagen på premiär och med att rita diagram.

ps: Lägg märke till min nya rubrik-bild. Jag är seriös i mitt kalande.

Hollywood

Snart är Hollywood week över, och vad har jag gjort? Tankesmedjan har gått varm, det kan jag lova. Mest har jag hängt på Ravelry och bläddrat i böcker och tidningar efter inspiration. Och: jag känner faktiskt att den lilla spetstoppen fortfarande är allra mest balett. Det blir den. Jag är inspirerad, har shoppat spets och sidenband (!) på Knapp-Carlsson. Jag ska ikväll göra diagram med hjälp av graph-paper som man kan hämta tex här, för mönstret har bara text och jag gillar diagram när jag stickar spets.

Lovikka-spets, som jag funderade på i söndags, kommer inte att hända, i alla fall inte inom So You Think You Can Knit- min utmaning är helt klart de skira garnerna. Jag har också ett ljuvligt, spindelvävstunt mullbärssilke i stashen. Får jag tid över kommer jag att sticka något rejält piruettigt av det, kanske den underbara Print o' The Wave Stole av Eunny Jang. Den känns verkligen över min förmåga, alltså perfekt för denna utmaning. Men det är bara om jag hinner. Kidsilk-haze toppen känns verkligen tillräcklig. Puh. Och Hurra!