Ny stickning, nya knappar och tantfunderingar

Som vanligt när jag "måste" sticka något börjar jag på något nytt. Sjalkalen är rolig, men tröjlängtan blev övermäktig liksom lusten att sticka i mitt lyxiga Osprey från Loop. Så nu har en Leyfi påbörjats, mönster av duktiga Rosemary Hill från Interweave knits höstnummer 2010. (Tack Maria! :)) Rolig rolig stickning och härligt härligt garn! Kommer att bli en helt ljuvlig tröja, hoppas jag. Hoppas någon trevlig stickbutik tar hem det här garnet till Sverige, jag vill ha mer!

Något som känns väldigt sorgligt är att Bolla ska stänga. Jag åkte dit en snabbis i fredags och panikshoppade lite knappar, för jag trodde de skulle stänga redan till helgen. Men hon har öppet vecka 35 också. Läs på bloggen här. Bollas knappar är de vackraste som finns, dessutom är de vintage. De jag rafsade ihop här är ju bara helt ljuvliga, och det finns massor lika fina. Skinnknappar och fina plastknappar är det här.

Bolla har dessutom skitsnygga linnekläder som jag inte köper. På tal om det här med självdistans eller självbild och sådär som jag touchade härom inlägget. Jag är snart 41 och vill inte vara tantig. När jag var 25 handlade jag på Gudrun Sjödén och hade gärna linneklänningar utan särskilt mycket former. Nu känner jag mig som en kulturtant i såna kläder. På ett negativt sätt. Som de sa på radion i fredags, när de pratade om Elin Eks bok som jag vill ha, och om de nya unga wannabe-tanterna: när man är 25 år är det coolt med förkläde, bullbak, pelargoner och sånt. Är man medelålders blir det bara fel-tantigt.

Nu menar jag inte att jag avstår linnekläder, bullar etc- jag menar, jag har ju faktiskt en stickblogg. Bara det är ju helt supertantigt. Och 90% av mina krukväxter är pelargoner som härstammar från min mormors mor och säkert är ännu äldre. Men... äsch jag kan inte förklara. Någon som fattar?

Edit: Jag tycker alltså inte att linnekläder är fel-tantigt på alla över 25 år. Tvärtom.