Haruni och Ishbel gifter sig

Sen jag såg Vifflas har jag längtat efter min egen slätstickade sjal med Haruni-bård. Det här är den första, men absolut inte den sista. Jag har två andra garner som bara längtar efter att få bli likadana sjalar. Till den här använde jag Ishbel som bas, eftersom jag gillar att den ökar så mycket i starten, så att sjalen blir bred fort. När jag hade 3+140+1+140+3 maskor drog jag igång bården. Egentligen skulle det vara 141 på varje sida, men det fixade jag till genom att skippa en ihoptagning på varje sida första varvet.

Garnet är den första Wollmeise-härvan jag någonsin köpte, 100% superwash merino, fg Ebenholz. En härva räckte preciiiis, 3 m och 22 cm har jag kvar nu. Sista varven hade jag is i magen kan jag tala om. (En härva = 525 m.) Stickor 4, virknål 3.

Wollmeise är bra och lyxigt på många sätt, men det är inte kul när man stickar fel och måste repa upp, eftersom det är så glatt och maskorna gärna hoppar ur varandra. När jag kommit halvvägs på bården tappade jag några maskor. Efter en kvälls slit för att plocka upp dem (jag brukar vara grym på att fixa till sånt) gav jag upp och började om bården istället.

Resultatet är i alla fall en alldeles perfekt stor sjal som går att vira runt axlarna och som luktar Wollmeise. Hurra!

ps: Vi har köpt ny säng :)