Fick en länk av min faster M, som jag vill dela med mig av. Hela artikeln finns här.
Saxat ur den:
"Därför mår vi så bra av att skapa
Anette Faringer, textil formgivare och diplomerad bildterapeut, reder ut begreppen kring skapandets kraft.
Varför mår vi bra av att skapa?
Det är en djupt sinnlig och härlig upplevelse att vara i ett kreativt flöde, som i ett eget ”rum” – precis som Lisza (se nästa sida) beskriver att hon blir helt uppslukad och tiden bara rinner iväg. Skapande aktiviteter reducerar stress, stärker immunförsvaret och höjer livskvalitén. Studier visar att celler nybildas i hjärnans centrum för minne, sinnesstämning och rumsorientering. Psykologiskt stärks självkänsla, koncentration, minne och förmågan att tolka och ta hand om känslor.
Vad är det i skapandet som gör oss mer harmoniska?
Kreativitet är ett djupt mänskligt behov. Arbetet växer sakta och repetitivt fram ur händerna, vi glömmer tid och rum – en kreativ meditation som påverkar hela kroppen och sinnet. Det intressanta är att i handflatorna sitter många receptorer som alstrar ”lyckohormonet” oxytocin vid beröring och hantverk som stickning, broderi med mera. Höger hjärnhalva är aktiv när vi skapar, det hjälper oss att integrera hela hjärnan så att vi kan tänka och se på ett nytt sätt. Precis som Marie beskriver hur tankarna flödar, idéer dyker upp och inspirationen flödar.
Måste man ha talang?
Det enda som behövs är lusten att uttrycka sig kreativt på ett lekfullt och kravlöst sätt. Vara nyfiken på vad som kan komma ur händerna och låta det ta form på sitt eget vis.Studier visar att amatörer har mer hälsonytta av kulturella aktiviteter. För en professionell artist kan det lätt bli prestationsinriktat och kravfyllt.
Vill du veta mer?
Surfa in på http://www.bildterapeut.se/. "
Nån som känner igen sig?
Vad härligt beskrivet! Det är ju precis så där det känns! (även om det kan vara en väldigt frustrerande sysselsättning ibland också - när stickningen inte blir som man vill eller när garnet man behöver inte går att få tag på).
SvaraRaderaSärskilt de sista meningarna om amatörer kontra proffs tilltalade mig. Jag funderade på om jag kunde tänka mig att jobba med slöjd för några år sedan när jag läste textilslöjd på folkhögskola, men kom fram till att det var viktigare för mig att ha kvar det som kravlös, glädjegivande hobby. Det är ju alltid kul att få sina tankar bekräftade :)
Tack för att du delade med dig!
Jo nog känner man igen sig alltid.
SvaraRaderaMan försvinner verkligen ur tid och rum ibland, och att det det finns så många av receptorerna i handflatorna kom som en verklig aha-upplevelse.
Att man kan må så bra över att sitta och stryka på ett mjukt garnnystan (kanske därför jag blir alldeles lyrisk av väldigt mjuka garner), eller bara genom att stryka över kärlekens stubbiga kind. :)
Så intressant.
SvaraRaderaUndrar om det där med oxytocinet o garnet mot handflatorna faktiskt funkar? Vore ju grymt!
Det där med amatörens glädje förstår jag precis - syrran som är "riktig" formgivare vågar inte leka hälften så mycket som jag för då känner hon kraven att prestera...stackars syster.
Wow! Tror verkligen på det hon skriver!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaJag är definitivt inte någon frekvent läsare (tyvärr), fick nu bara länken av en tidigare kommenterande.
Jag ägnar mig mycket lite åt handarbete i den form ni gör i denna värld, och har nog enligt de flesta en mycket torr och inrutad sysselsättning som datanisse, programmerar och systemerar och utvecklar och demonstrerar. Ettor och nollor, kilobajt och megapixlar.
Ändå måste jag säga att även jag känner väldigt mycket igen mig i det du (eller Faringer) skriver.
Även för mig är det en kreativ skapandeprocess som innehåller utmaningar och vackra lösningar, inom mitt begränsade område.
Det konstnärliga, sköna, kreativa kan jag hitta i de små lösningarna - en på-pricken-metod att lösa just detta problem, så att det går att använda igen och sammanflätas med de större strukturerna och angränsande logik.
Tillfredsställelsen i att se helheten av dessa skapelser komma till nytta, göra (arbets)livet lättare för medmänniskor...
Utmaningen att prova på något jag inte gjort förut - bara för att se om jag klarar det. Se om jag har det naturliga handlag som krävs eller åtminstone förmågan att lära mig.
De trista svart/vita tangenterna och den lätt laserrödskimrande musen ger troligen ingenting av det oxytocin som stickor och garn kan ge.
Men skapandeprocessen är densamma.
Vare sig du följer mönster (specar) eller skjuter helt från höften och bara kreerar.
/Jonas - "Code Poet"
(som det står på en nördig kollegas t-shirt)
(Men jag erkänner även att jag lyser onekligen upp lite när jag någon gång lånat en symaskin och skyndar mig att hitta kläder att laga och gardinkappor att fålla!)
Hej.
SvaraRaderaIdag gav jag bort en halsduk spetsstickad i tunn ljuvlig baby alpacka.Hon som fick den satt hela vårt personalmöte och klappade på denna och log så jaa oxytocin och handflator det tror jag på.
MvhUlrika
Spännande att läsa!
SvaraRaderaHar alltid kännt att handarbete/hantverk gjort mig lugn och harmonisk så det låter mycket rimligt med kopplingen till oxytocin som ju gör oss lugna och tryggs och gör att vi blir snällare mot varandra!
Kan handarbete bli ett steg på världen mot världsfred?
så intressant, på nåt sätt visste alla vi handarbetare allt detta innan vi fick den vetenskapliga förklaringen till den sköna känslan av garn mellan fingrarna. Att få en bekräftan på det är som grädden på moset.
SvaraRadera