Jag har köpt lite nytt garn, men inte stickat mycket på sistone. Mammas andra socka är snart klar, men min stackars deep-v har inte kommit längre än ett par varv i ribbningen. Har jag tappat stick-stinget, undrar ni? Njaa... jag har snarare känt ett behov av mindre mani-tendenser i mitt liv. Dags att att bli en måttlig stickare, helt enkelt. Obs inget allvarligt, men jag har fått en känsla av att det blivit lite väl intensivt och mår inte bra av det. Stickningen ska vara en feelgood-grej, annars är det ju ingen idé.
Men i alla fall: nytt garn! Ska bli en till gles sjal, rätstickad, stickor 20, med sommarfeeling den här gången. Köpt på min favoritgarnaffär, Strikk.
Sedan jag började lyssna på knitcast har det fullkomligen exploderat av sticknings-podcaster ute på nätet. Jag hinner inte lyssna på alla! Även om jag vill. Men ibland blir jag också, faktiskt lite trött på att höra på olika stickprat vareviga dag i min ipod. Så då kan man ju som tur är variera med lite annat. Min absoluta favorit, Brenda (Cast-on), har tipsat om Chub Creek och Quirky nomads. Så de prenumererar jag numera på i itunes. Och känner mig otroligt mainstream! Jag tror att flera hundra stickerskor som är ute på nätet gör precis som jag. Spelar roll, det är kanonbra podcaster i alla fall. Och Sveriges Radio har också en hel del som är värt att lyssna in: Hej domstol får mig att skratta högt på spårvagnen, Mitt i musiken är alltid intressant också.Nåväl, jag vill i alla fall tipsa om några fler stick-podcaster som jag inte har länkat till här till höger. Jag lyssnar (mer eller mindre) på:The mosh knitAbout timeIt's a purl, manKnitting news castKnitWit: rantings of a rabid knitterMusings of a peaceful knitterPointy sticksThe fiber castTime2knit knitting podcast
Tänk i alla fall vad lite solsken och vår gör för humöret. Jag måste visa årets första blåsippa- ser ni den? Det är bara en liten knopp, men nu slår den ut vilken dag som helst...
Jag får glassvibbar av det här garnet! På ett alldeles jättebra sätt. Mums! Zitron Trekking fg 05. Köp! Döttrarna gick inte helt igång på min sock-idé, däremot fick jag en beställning på tuffa halvvantar/armvärmare. Och eftersom jag är en kärleksfull mor satte jag genast igång. Fina, tycker dotter 1. Det andra paret är snart klart det också. Och massor av garn kvar på nystanet...Tack, alla som skrivit så snälla kommentarer om min pinwheel sweater! Jag blir alldeles glad, stolt och rörd.Nu drar jag på påsklov. Och på UFO-quest...
Nej nu går skam på torra land, mer garn?!?! Har hon ingen hut i kroppen? Johodå, jag var tvungen att ha det här underbart mjuka visjögarnet. Jag behövde det. Annars kan jag inte fullfölja mitt åtagande: Vestalongen. Jaha, okej, men det svarta pälsullgarnet då? Som också kommer från Östergötlands ullspinneri och har alldeles fantastisk lyster?Jamen en svart sjal... oumbärligt! Eller hur?
En lite halvbra bild, grodperspektiv, tagen av min 7-åring... Men visst blev tröjan fin! Jag är så nöjd och glad, särskilt eftersom det här är första gången jag försökt räkna om ett mönster för att få det att passa till ett annat garn. Jag har stickat lite i blindo ibland, ska erkännas. Men det gick, på första försöket! Hurra! Den ser ut som på bilden i reklamen! :-)Mönstret är skrivet för stickor nr 10, och jag stickade med 5 1/2:or. Garnet är från Handpainted yarn, fg Oceanos. Jättekul stickning, runt runt och så lite kanter nertill och upptill. Raglan-shapingen var skum, inte som jag gjort tidigare utan ganska långt ner bara, sen stickar man rakt upp och halskanten börjar väldigt tidigt, som en del av oket och minskas ner ganska kraftigt, vilket blir lilla polokragen. Solklart? Jag fick chansa. Men som sagt var, en kul stickning, och snabb! Rekommenderas.
Här, hos Barbro, finns information om en stickstämma som jag kommer att åka till i sommar! Kul, jag som trodde att jag skulle bli helt utan när jag bestämde mig för att hoppa av Gotland.
Kan det bli nåt av det här tro? Här med avigan ut och massa nålar och trådar. Fortsättning följer...
Jag har köpt lite nytt garn, men inte stickat mycket på sistone. Mammas andra socka är snart klar, men min stackars deep-v har inte kommit längre än ett par varv i ribbningen. Har jag tappat stick-stinget, undrar ni? Njaa... jag har snarare känt ett behov av mindre mani-tendenser i mitt liv. Dags att att bli en måttlig stickare, helt enkelt. Obs inget allvarligt, men jag har fått en känsla av att det blivit lite väl intensivt och mår inte bra av det. Stickningen ska vara en feelgood-grej, annars är det ju ingen idé.
